Skvaller från ett gym

Ibland kan man ju undra hur gamla s.k one-hit-wonders klarar sig eller om artisterna som skrivit hitlåten i fråga numera jobbar i kassan på ica.

Men nu har jag kommit på att det är inget problem för det finns en samlingplats för dessa stjärnskott. Under gårdagen hörde jag ”Gina G - Just a little bit” minst 3 gånger och nu snurrar den igen.

Hon lever alltså på stim-pengar från Stockholms enda dansgolv 107,5.

_______________________________________________________

I’m sorry. All respekt åt Gina G! Det har visat sig efter lite research att Gina G inte alls bara har en låt. På hennes myspace (http://www.myspace.com/ginagmusic) kan man tydligt se att hon skrivit minst 3 låtar till. Man kan också se att hon kör på samma läckra magtröjestil som på 90-talet. Way to go Gina G!

Trots att mitt dagsmönster endast har upprepats två dagar i följd så märkte jag något fascinerade i morse. I stil med en deja vú faktiskt.

När jag kom till första busshållsplatsen var det 5 minuter kvar tills bussen skulle komma, precis som igår.

Ungefär lika många lastbilar (många) och bilar (få) hann passera innan bussen till slut kom, 2 minuter efter utsatt tid. Liksom igår.

Jag kliver på och busschauffören (söt) hejar igenkännande och jag upptäcker även att uppskattningsvis 10 av 15 personer på bussen är samma som igår.

Jag kliver av vid odenplan för att vänta på nästa buss. Vilken står en bit bort och i den, liksom igår, sitter samma långsamma busschaufför och läser (antagligen samma) tidning som igår.

Samma två andra själar som igår stod och väntade på samma buss som mig. Jag inbillar mig att de hade samma kläder som igår också. Men det kan ju se ut så med jacka.

Den enda skillnaden egentligen från igår var att det idag låg massa frost på marken. Men när ni andra normala människor går upp behöver ni nog inte oroa er för då är den nog borta.

Jag är på ett nytt gym och hjälper till där atmosfären är en helt annan. Vet inte om det är till det bättre eller sämre men det här gymmet ligget hur som helst i ett stort företagshus så de enda som tränar här är just dessa arbetare.

Attityden är annolunda är på många vis. På mitt andra gym är folk glada när de kommer tidigt, tidigt på morgonen och ser ut att tänka “åh, yes. det är en härlig dag och jag hinner kanske träna ikväll också”.

Här är det mer “fan, måste frugan tvinga mig att komma hit innan jobbet. det är ju helt omänskligt och jag skulle byta ut den “kvalitetstid” vi spenderar om kvällarna mot att sova lite längre och träna då istället vilken dag som helst”

Men jag förstår fruarna för de tre gubbar som kommit hittills och deras morgonhumör skulle inte jag heller vilja vakna upp med.

Nyss kom två donkenknegare in. Bara den ena skulle träna. Den andra följde bara med för att de båda hade tydligen under en längre tid funderat på vad jag heter. Så nu vet de. Undrar vad de ska med den vetskapen till..

Okej. Det har inte hänt mycket av värde på hela dagen. Lite folk. Lite sålt.

Jag beslutade mig nyss för att käka lite innan jag slutar. Gör i ordning en tallrik. Currysås på tallriken närmast mig. Kycklingspettet slant. Currysås på hela min vita tröja.

Värt.

Det här är mer detaljerad info än vad jag egentligen vill avslöja om folk som tränar här men jag måste.

Jag signade nyss en kille som heter Sami Mami.

Fantastiskt.

Chefen var inte sugen på att åka in hit så nu ligger ansvaret på mig att få upp skåpet med ett redskap som är allt annat än lätthanterligt.

Ska försöka ta en bild på det senare.

Dumma balt.

Allt agg jag hyst mot den icke svensktalande städaren har nu bytts ut mot skuldkänslor gentemot honom.

Igår kväll när jag gick hem var han här och städade runt som han brukar. Han log till svar när jag hejade som vanligt eftersom han inte kan säga hej och antagligen förstår han det inte heller.

Jag slängde soporna som jag ska göra men sen kände jag “Fan det är fredag, jag öppnar imorn, jag ska åka och träffa några vänner. Jag sätter i nya påsar imorn. Det hinner jag.”

Sen sprang jag till tunnelbanan, nöjd över att det hade gått så fort att stänga. (no wonder, eftersom jag inte gjorde någon av mina sysslor)

Hur som helst hade han fixat allt mitt skit. Och jag kan inte tacka honom för han förstår inte och jag vet inte var han kommer ifrån så jag kan inte ta reda på vad tack heter på hans språk.

Jag får tacka genom att göra alla sysslor exemplariskt i fortsättningen!

Det är ett kärlekspar som tjafsar varje gång det är här. Inte om något särskilt utan bara små dryga kommentarer till varandra. Särskilt kommer de från henne. Hon spelar dessutom ständigt Allan på hans bekostnad.

Fast jag hade också fått smått panik om min pojkvän hade två stora silverringar i öronen och spikes. Kanske hade jag till och med tagit ut det på samma sätt som hon gör. Som en försvarsmekanism istället för att göra slut med en kille som till 90 % chans är homosexuell.

Jag ser tydligen väldigt trött ut idag, har jag fått höra.

En man lade till och med in ett “alltid”

-Du ser så trött ut alltid.

Det är inte sant att jag är trött idag. Jag är pigg men har sjukt ont i huvudet. Det enda jag är trött på är att stå här. Det är inte så roligt att höra att man ser trött ut.

Jag fick en request om jag kunde lägga upp en bild på bordet och stolarna som jag förhoppningsvis inte vinner när auktionen slutar på söndag.

Jag vägrar. Jag kommer ändå inte ha bordet hemma om jag vinner. Jag har ingen möjighet att hämta hem bordet och det enda som händer om jag vinner auktionen är att jag får pröjsa 300 kr till någon stackars bonde i Skåne som heter Börje.

Jag tror inte att någon kommer att bjuda över mig. Börje blir nog inte ens glad över att bara få pengarna. Det är ett fult bord, han vill nog bli av med det..

Jag hatar Carolina Klüft. Jag hatar henne mest för att hon är ful och dryg och att jag har fått höra från av varandra oberoende personer att jag liknar henne.

Jag hoppas att hon får alla röda flaggor i hela världen.

Ägnar en tanke och ett tips till en vän som sitter på ett öststatståg mot Karlstad.

Tidigare idag när jag hade riktigt tråkigt så rullade jag tummarna och blev förvånad över vilket bra tidsfördriv det faktiskt är. Puss!

(Sjukt ostig boktitel)

Jesus!! Jag kanske ska gå och bli Jehovas trots allt..

En kille vid namn Patrik har tränat här så länge jag har jobbat här och har alltid varit helt okej snygg. En av de snyggare som tränar här men det säger inte mycket. Gymkillar faller mig helt enkelt inte i smaken.

Men Patrik hade snyggat till sig big time över sommaren. Brunbränd och dan. Het. Sjukt het.

Patrik.

Jag säger “Hej!” någonstans mellan 100 och 300 ggr/dag. (När jag jobbar)

Jag lyckas inte alltid låta munter och trevlig men jag brukar iaf minst klämma ut ett kort och enkelt “Hej”.

Men inte igår. Fyra personer som kom in och hälsade glatt fick ett glatt, men märkligt svar; “Hejdå”.

Inte nog med det. Hade jag fått den responsen av någon som jobbar inom ett serviceyrke hade jag skrattat bort det lite lätt.

Men inte fantastic four inte. Alla blev oberoende av varandra lite småarga över min felsägning och det yttrades (muttrades) kommentarer som:

-Jaha, nu kände man ju sig välkommnen..

-Ska vi ta det där när jag går istället kanske.

-Det var ju inte så snällt.

-Försöker du göra dig rolig på min bekostnad?

SVIN! Jag råkade bara säga fel..

Det är inte lämpligt för mig att ta beslut efter för lite sömn.

Jag lade nyss ett bud på ett köksbord +stolar på tradera som inte blev giltigt då det inte nådde upp till reservationspriset. Jag höjde därför mitt bud och ett leende spreds över mina läppar när mitt nya bud stod som ledare.

Sen skulle jag kolla var i Stockholm bordet skulle hämtas nu på söndag när jag vinner det.

Tormestorp, Sverige.

Märkligt tänkte jag men reagerade inte häftigt då jag tänkte att det var någon liten förort jag inte hade hört talas om.

Icke. Här ligger Tormestorp:

http://kartor.eniro.se/query?what=map&mop=yp&search_word=&mapcomp=;;Mitt%20i%20postnummerområdet;;;;;;;;;;1372062;6222372;1;0&mapstate=2;1372062;6222372;0;0;0;0;0&lang=&pis=1&click_id=&tpl=&partner_id=traderap&imgmode=

Det är inte ens ett särskilt fint bord.

Idag är det min tur att tvätta min privata tvätt på jobbet.

Jag vet att alla gör det men jag har inte riktigt förstått om det är OK eller inte.

Ok eller inte. Nu snurrar t-shirtar runt i tvättmaskinen och därefter kommer underkläder att göra det. Jag har iaf en icke genomskinlig påse att frakta kläderna till och från personalrummet i idag. Det är skillnad mot senast jag tvättade underkläder i spets och tog vägen genom gymmet med kalaset i en genomskinlig påse utan att tänka mig för.

Jag borde tänka mig för. Lite oftare iaf.

Okej.

Städaren som inte kan ett enda ord svenska (nej, han kan inte säga “hej”) får tvätta sina egna grejer på jobbet hur mycket han vill. Däremot känner jag att spinninghanddukarna har lite högre prioritet. Detta kan jag dock inte berätta för honom då han som sagt inte förstår ETT ord svenska.

Så här står jag och är arg och chockerad över att ha sett färgglada kalsonger tumla runt i tvättmaskinen utan att kunna göra något åt det.

Snart får jag gå hem.

6.30 imorn börjar jag igen.

Igår kom det in en man som vill bli kallad “kille” och lämnade 2500:- till mig i förbifarten och sa att jag skulle ge dem till “Björkis”.

Som tur var hann jag stoppa honom och meddela “killen” att jag inte visste vem “Björkis” var. Jag fick se en bild på denne och i all hast sa jag okej och lade pengarna i kassan.

Idag kom det in en man med motorcykelhjälmen på skallen och sa att någon hade lämnat något till honom här. Trots att jag blev smått livrädd svarade jag att han faktiskt får ta av sig hjälmen så jag kan se vem han är.

Det visade sig vara Björkis, han fick sina 2500 kr och jag hoppas bara att jag inte har varit delaktig i kriminella affärer.

För ca 2 veckor sedan kom en ung man med finsk brytning in på gymmet och pratade igenkännande med mig. Jag kände inte igen den unga mannen ifråga men svarade artigt på hans lättsamma frågor.

Efter sitt träningspass, det hade nu blivit tidig kväll, ville han äta mat här vilket jag inte hade något emot förrutom att jag själv satt och åt vid tidpunkten och var tvugnen att pausa min enda riktiga paus under dagen.

Jag fixade hans käk och satte mig sedan åter och stirrade på TV som ett apatiskt barn under resten av min måltid. Ingen av oss tilltalade den andre nämnvärt. Jag på grund av trötthet och han på grund av något annat, högst troligt nervositet.

När han hade skrapat ihop det sista på tallriken och gjort slut på det slängde han dock ur sig ett “jaha, det var ju trevligt att äta middag ihop”.

Dessvärre lade han kommentaren helt utan kontroll över tonfall och betoning och jag förstod inte alls om han faktiskt tyckte att det var trevligt eller om han var ironisk. Dock drog jag felaktigt slutsatsen om att han var ironisk och skrattade lite.

Nästa gång den unga vänliga mannen med finsk brytning kom in kände jag återigen inte igen honom och hälsade till hans besvikelse lika opersonligt som på övriga kunder som kommer och går dagarna i ett.

Han stannade kvar mitt framför mig, tittade mig i ögonen och sa (med finsk brytning): “Jag har tyvärr inte tid att äta middag med dig ikväll, en annan gång kanske”

Detta fick mig att haja till efter en stund och skratta. Numera är den unga mannen en varmt välkommen gäst när jag jobbar. Han är snäll.

Nu har jag fått min andra dagliga gåva;

En coca-cola.

Jag undrar hur stor andel av gymmarna här som har en akademisk utbildning.

Det undrar jag verkligen. Något säger mig att de inte är överrepresenterade.

Jag har sett fyra stora spindlar på gymmet på senaste.

FYRA!

STORA!

Som tur är finns det många stora killar här som kan rädda mig. Dock blir det ofta en machohandling a la rädda prinsessan i tornet (fantastiskt att jag lyckades hitta en metafor där jag får vara prinsessan) och de stora killarna är egentligen ännu mer rädda än mig för spindlarna som i jämförelse med killarna i fråga inte är så stora trots allt.

SVT-reporter: How did you prepare for the race?
Afrikansk sprinter: I’m so happy to be here, I feel privileged.

Något i den stilen iaf. Har inget ljud på min dator så jag kan tyvärr intelyssna igen men det kan du!
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1222732

Det fascinerande är att kenyanen inte är direkt dålig på engelska. Han svarar bara på helt fel fråga.

När tidigare nämnd spinninginstruktör kom in på gymmet hann jag inte ta upp telefonen utan det blev ett lite stelt samtal om ingenting med många “va?” då mannen i fråga pratar i tystaste laget.

Han lämnade en fjärrkontroll för att ha en anledning att komma tillbaka (han var helt öppen med att det var anledningen) och det gjorde mig faktiskt rätt nöjd då jag insåg att det var en öppning för mig att genomföra min något lömska plan.

När jag såg att han kom ut ur omklädningsrummet hade jag redan telefonen i handen och numret framme men till min förskräckelse svarade inte personen i fråga som jag skulle använda som täckmantel. Dock hörde jag hans vänliga telefonsvararstämma och valde att genomföra det hela på maskinen istället.

“Heeej älskling, antar att du fortfarande spelar squash men det skulle vara jättegulligt om du ringde mig sen bla bla bla (vid det här laget hade han gått) så vi hörs, puss puss”

Detta talade jag in med min kärleksfullaste röst på en förvarnad väns telesvar så nu vet du Joakim hur jag låter när jag är som gulligast (inte så gullig)

Nu är instruktören uppe och kör pass men snart kommer det slutgiltiga beskedet om ifall han vågar fråga ut mig på dejt ändå. Återkommer.